Me, my self and I- livet som kattuppfödare och småbarnsmamma

Lägesrapport

2010-06-21T21:02:00.003+02:00

Helt plötsligt kände jag för att blogga lite:-).

Har haft en riktigt tuff vår. Du inser helt plötsligt när alla planer blivit grusade och allt gått åt skogen hur himla viktigt detta med uppfödningen är. Uppfödningen är verkligen en stor del av vem du är och jag kan lugnt säga att jag under hela våren känt mig "halv". Det har verkligen känts som att en stor del av mig gått förlorad. Inget har känts riktigt roligt. Har inte haft något alls "kattrelaterat" att se fram emot. Jag tror nog att alla som varit i samma sits vet vad jag pratar om.

Resultaten på Pammi var att hon hade Streptokocker grupp C uppe i äggstockarna. Själva livmodern var steril. Så veterinären trodde inte att det var något som smittat i katteriet, eftersom bakterierna satt så långt upp, men det kan man ju förstås aldrig riktigt veta.

Men nu lämnar vi det tråkiga bakom oss och blickar framåt.
Vi har bestämt oss för att ta nya tag och ett par nya honor ska införskaffas, när vi hittar något bra.

Planen var att våra tre honor skulle gå i avel ett antal år framöver och att det skulle vara alldeles lagom. Men eftersom det inte blev enligt våra planer har vi bestämt oss för att omplacera de yngsta honorna Pammi och Carrie.
Vi omplacerar helst inte våra katter men med tanke på hur saker och ting blev och vi är tvungen att bygga upp vår uppfödning helt från början med nya avelskatter så har vi tagit det beslutet.

Pammi har redan flyttat till några kompisar och verkar trivas bra. Familjen har en liten chihuahua sedan innan och hon har "tagit över" hela familjen bara och tror att hon är den som bestämmer:-). Väldigt tråkigt att släppa denna megapersonliga katt som var Lunas allra allra bästa kompis. De lekte och mös hela dagarna. Men hon får det jättebra och det känns förstås bra att hon flyttat till kompisar.
Luna har blivit bästa kompis med Diva istället som får stå ut med hennes kramar och pussar:-).

Carrie ska kastreras och omplaceras om vi hittar något passande hem till henne. Hon är verkligen supersnäll men med mycket spring i benen och hon älskar att vara ute i kattgården, så jag har lite svårt att tänka mig att hon skulle trivas i en liten lägenhet.
Hon skulle nog trivas kanon på en liten gård.

S*Pax' Domini blev Best In Show med alla domarrösterna på Sviss utställning i Trelleborg. Det var verkligen jätteroligt! Ska bli mycket spännande att se vad han kommer lämna efter sig i avel så småningom.
Syster Diella är dräktig och även där ska det bli mycket spännande att se vad det blir:-).

Ja, det var en liten lägesrapport härifrån.

Utställning i Malmö

2010-04-12T21:30:00.003+02:00

I dag tänker jag faktiskt börja bloggen med lite roliga nyheter så tar vi det tråkiga sedan:-). I lördags var vi på utställning med vår egen Amor. Han var inte utställd på två år så det var faktiskt riktigt roligt att damma av honom. Han verkade tycka att det var riktigt roligt att komma iväg på utställning och gosade och myste över att få ha familjen för sig själv en hel dag. Vi åkte hela familjen och det gick riktigt bra. Barnen tycker ju om att komma iväg på utställning. De älskar ju katter lika som sin mamma och pappa.

Amor fick sitt CAPIB och skötte sig fint. Det är allt man kan önska. Nu är han stoppad och vi måste åka till Norge eller rabiesvaccinera honom. Får väl se om det dröjer två år till innan han blir utställd igen:-).

Med på utställningen var även S*Pax' Domini som tävlade som vuxen hane för första gången. Han fick CAC,BIV,NOM båda dagarna. Snacka om att man blir stolt! Det var så roligt att träffa honom igen, det var tre månader sedan jag träffade honom senast och det hade hänt en hel del med honom. Han hade fått härlig substans i kroppen och jag bara älskar hans ögon, han har så vackert uttryck! Domini eller Mini som han kallas har verkligen en alldeles speciell plats i hjärtat. Han vägde bara 54 gram när han föddes och vi trodde aldrig att vi skulle få honom att överleva. Men vilken fighter han visade sig vara. Vi stödmatade honom ett par dagar och sedan var han den som haffade den bästa tutten, syskonen hade inte en chans:-).

Det ser förresten rätt coolt ut när han sitter i utställningsburen tillsammans med sin bästa kompis, en svart oriental som är ungefär lika gammal.

I torsdags blev Pamona kastrerad. Allt gick bra men hon var lite hängig några dagar efteråt. Hennes livmoder såg inte alls bra ut och veterinären var i princip hundra på att det var hormoniellt och inte bakteriellt. Diagnosen blev pyometra. Livmodern är i alla fall ivägskickad till SVA för analys.

Det var allt för idag....

Vår uppfödning gör ett ofrivilligt uppehåll

2010-03-29T20:17:00.008+02:00

Pammi var ju till veterinären i torsdags och tyvärr såg hennes livmoder inte alls bra ut. Hon hade förtjockningar och förändringar på livmodern. Hennes avelskarriär är över innan den ens börjat. Hennes chanser var minimala att kunna bli dräktig och om hon mot förmodan skulle bli det skulle hon inte kunna klara av att bära kattungarna tiden ut. Så nu ska även Pammi kastreras i nästa vecka.

Detta blir vår tredje hona på några år som blivit infertil på grund av livmoderförändringar/ glandulärcystisk hyperplasi/ livmoderinflammationer.
Snacka om maximal otur!
Vi har ingen som helst anledning att i dagsläget misstänka att något virus eller bakterier ligger bakom detta. Inga konstigheter hittades med Divas prover, inte ens förhöjda värden av e-coli som ju är vanligt i katterier. Pammis livmoder kommer att skickas till SVA för analys så får vi se om de kan hitta något. Man vill ju förstås ta reda på om det finns någon anledning till detta, men antagligen beror det bara på ren och skär otur. Vi har inte gett våra honor P-piller men de har av olika ofrivilliga anledningar inte parats tidigt dvs. i samband med deras första löp. Det är väl en gemensam nämnare de har.
Hädanefter kommer vi para våra honor så fort de blir könsmogna. En dräktig livmoder är en frisk livmoder sägs det ju och jag tror i mångt och mycket det stämmer. Risken är stor att man äventyrar sin honors avelskarriärer om man väntar för länge.

Så nu har vi endast en fertil skogishona, vår egenuppfödda Carrie. Hon är 2,5 år och vi har inte bestämt oss ännu för om vi kommer att använda henne i avel, helt enkelt för att hon inte har utvecklats som vi hoppades på och trodde. Hon har vissa kvaliteter som skulle behöva vara bättre. Hon har ett fantastiskt temperament, bra pälskvalitet. Hon har utvecklats väldigt långsamt, länge varit väldigt liten men väger nu 3,5 kg, en vikt som inte är strålande men för mig i alla fall okej att avla på. Det är hennes huvud som vi inte tycker är tillräckligt bra, det är litet och smalt. Vad jag brukar kalla "ormhuvud". Låg i pannan, lite markerade sidolinjer och ett smalt huvud, alltså inte ett bra trekantsformigt huvud. Ska vi använda en hona i avel så vill vi kunna stå för det och det är väl lite det vi velar fram och tillbaka för om vi kan göra. Eventuellt kommer vi låta henne få en "provkull" om vi skulle hitta en väldigt stark hane som skulle kunna kompensera hennes svagheter. Med provkull menar jag att ta en kull och sedan låta det gå 1-1,5 år och utvärdera den väldigt väldigt noga.

Så som läget är just nu så kommer vår uppfödning ta en ofrivillig paus. Det kommer alltså dröja innan vi får njuta av små kattungar igen. Vi kommer försöka att ta nya tag och några nya honor ska så småningom införskaffas.

Tungt är bara förnamnet på hur detta känns, många tårar har fallit. Men vi får helt enkelt försöka börja om helt från början.

Inga kattungar

2010-03-23T20:18:00.004+01:00

Usch känner att det här börjar bli bloggen där jag bara skriver om tråkiga saker.
Hade verkligen behövt något positivt att se fram emot nu och var så glad över att Pammi var dräktig. Tyvärr har hennes dräktighet avbrutits då det antagligen blivit resorption av kattungarna och de har tillbakabildats. Att hon var dräktig och hade kattungar i magen är vi så gott som hundra procent säkra på. Så himla tråkigt! På torsdag ska vi till veterinären med henne och kolla upp henne ordentligt och se så att livmodern ser okej ut. Sedan hoppas vi att allt är bra med henne så hon kan åka på ny dejt med Morris:-)

S*Pax' kastratuppfödning

2010-02-20T21:10:00.003+01:00

I slutet av januari löpte Diva äntligen efter ett långt uppehåll. Vi åkte med henne till drömprinsen Belino med stora förhoppningar. Vi hämtade hem henne och på en gång tyckte vi oss kunna se tecken på att hon eventuellt var dräktig. Hon spydde lite vilket hon aldrig gör, åt hela tiden och verkade trött. Efter några veckor började vi kolla efter rosa tuttar men blev lite osäkra. Någon tutte var rosa, någon inte alls och någon lite rosa. Efter ytterligare någon vecka tyckte vi nog att de hade blivit mer rosa och att hon börjat tappa lite päls. Kanske kanske var hon dräktig i alla fall?

Men så upptäckte vi att det kom en gulaktig flytning där bak. Jaha, iväg till veterinären. Orolig för Diva och orolig för att förlora eventuella kattungar. Det visade sig att hon hade livmoderinflammation och livmodern var förstorad och förtjockad, det fanns tack och lov inga kattungar i magen. Enligt veterinären såg det så illa ut att det fanns ingen annan utväg än att kastrera henne. Veterinären trodde att det var en livmoderinflammation som blossade upp i samband med löp.

Det är verkligen så himla sorgligt och knäckande att förlora en sådan avelshona som Diva. Hon hade så mycket att tillföra ragdollaveln och var en enastående mamma. Hon älskade att vara mamma och tog hand om sina bebisar på bästa sätt. Det viktigaste är att Diva har livet i behåll, mår bra och har återhämtat sig. Vi är även så glada att hon fick en kull i alla fall, så hennes gener kan förhoppningsvis leva vidare. Våra drömmar om en hona efter Diva och Belino blev det inget med. Vi har fått ännu en mysig och go kastrat. Vårt avelsarbete går knackigt, sakta och säkert framåt med ett gäng mysiga kastrater.

Vi har haft en hel del ofrivilliga och oförtjänta bakslag i vår uppfödning de senaste åren, men vi kämpar vidare. Någon gång måste det väl ändå ta slut? Ja, jag skriver oförtjänta. Jag tycker faktiskt inte att vi har gjort oss förtjänta av de problem vi har haft, vi försöker vara så seriösa det bara går och lägger ner själ och hjärta i det här med uppfödningen. Visst att vara uppfödare innebär inte att vandra på en rak stig, man stöter på problem, men ibland kan det bli lite mycket!

Vi ser fram emot Pamonas första kull som är beräknad att komma i påskhelgen. Det ska bli så spännande och Pamona mår som en prinsessa. Hon har blivit mycket lugnare och mognare till sättet, hennes päls glänser som den aldrig gjort förr och hon leker och busar. Hungrig har hon blivit också. Pamona äter bara mjukmat och talar om när hon vill ha mat, och det har blivit på lite andra tider och lite oftare än vad det brukar vara:-).

Nu drömmer vi vidare om att så småningom kunna köpa in en ragdollhona och en skogishona, när vi hittar de rätta och när det uppstår kärlek:-). Kanske kanske att vi kan få lite mer fart på uppfödningen.

Tillslut vill jag bara säga att vår 10-åring Flip har varit till veterinären för en seniorkoll och för att ta bort tandsten och kolla upp tänderna. Han är nu som en liten kattunge igen, pigg och drar sina race runt i huset:-). Svaret på proverna har inte kommit ännu, men vi hoppas att de ska se fina ut.

S*Pax' Mz Bizzy Bean

2010-02-14T12:31:00.003+01:00

Vi har fått nya härliga vinterbilder på Bönan som jag ville dela med mig av. Thank you Betty for the photos:-).

Hoppas på tur

2010-01-28T10:38:00.004+01:00

Vad har hänt sedan sist? Förra helgen var jag på SRC's seminarie och uppfödarträff i Göteborg. Supertrevligt som vanligt att träffa sina vänner och bara prata katt en hel helg.

Vad är det jag hoppas ha tur med då? Jo våra honor har äntligen efter låååång väntan kommit igång och löpa. Det började med att Carrie satte igång och det med besked, typiskt tänkte jag att hon är den som löper eftersom hon inte har någon parning planerad. Löpande honor tycker jag är urjobbigt:-). Skrik skrik och detta kissande. Carrie skrek till och med så mycket så att Luna har lärt sig att säga -"Mjau". Hon kan inte många andra ord men mjaua och säga katt kan hon:-).
Men inget ont som inte har något gott med sig, Carrie drog nämligen igång Diva som fick åka till vackra Belino. Han har verkligen utvecklats kanonbra, brett och fint huvud, STOR är han och så trevlig. Belino var kärlek vid första ögonkastet när både jag och Jörgen såg honom som liten kattunge på hans första utställning. Att vi därför fått chansen att komma med Diva till honom känns jättekul. När vi väljer hane går vi naturligtvis väldigt mycket på kvaliteter och hur vi tror hanen kommer matcha våra honor MEN vi går även mycket på hjärta. Det vill säga att vi har fastnat för hanen även på ett känslomässigt plan.
Vi får se om det blir något då Diva tyvärr är ganska svårparad och lägger sig.

Även Pammi har kommit igång att löpa. Igår när vi hade tänkt åka med henne blev det tyvärr värsta snöstormen så det gick inte att bege sig ut med bilen. Usch så sur jag blev. Men tack och lov var vädret bättre idag och jag klev upp 05.30 i morse och åkte iväg med henne så att jag kunde vara tillbaka med bilen till kl 8 då Jörgen behövde den för att åka till jobbet.
Får väl se om hon har hunnit komma ur löp eller hur det går för henne hos Morris. Även han en hane med riktigt bra kvaliteter och trevligt temperament. Pammi är 2,5 år nu så det är hög tid för henne att få sin första kull.

Nu blir det ju ALDRIG som man har planerat, men det hade varit riktigt bra om Diva blev dräktig och Pammi fick sin kull en vecka efteråt. Jag tycker alltid det är lite nervöst första gången en hona ska ha kattungar, innan man vet att hon har bra modersinstinkter och bra med mat. Diva vet vi ju att hon är en exemplarisk mamma som säkert skulle kunna rycka in och hjälpa till med Pammis bebisar om något skulle gå fel och tvärtom också förstås.

Har haft en del funderingar nästan existentiella skulle man väl kunna kalla det kring uppfödningen senaste veckan. Tycker ofta det kan vara så när man åker iväg på seminarie/uppfödarträffar, det drar igång så mycket tankar hos en.
På både gott och ont har jag så mycket känslomässigt engagemang, hjärta, tankekraft och funderingar inblandad i uppfödningen. Jag blir nervös, orolig, glad, stressad, kritisk, lycklig osv i en enda salig blandning. Många gånger kan jag tycka att detta blir väldigt jobbigt och önska att jag bara kunde "ta" en kull som många verkar kunna göra, utan att lägga ner så mycket känslomässigt och utan att vara så noga och petig med allt. Många gånger har jag tänkt -"Men Lotta, det här är faktiskt ett intresse och det ska vara roligt och lättsamt". Inte kännas betungande. Men jag tar uppfödningen på största allvar och är väldigt ansvarstagande. Faktiskt så hade jag bestämt mig innan jag träffade Jörgen att jag inte skulle bli uppfödare, just därför att jag tyckte det innebar sådant stort ansvar, ansvar mot rasen, mina katter och mot kattungeköpare. Jag funderade mycket på vad jag kunde tillföra. Men med Jörgen fick jag ju uppfödningen "på köpet" och med Jörgens stöd och långa erfarenhet kändes det helt rätt att bli uppfödare. Och jag ångrar mig absolut inte, att vara uppfödare ger mig faktiskt så himla mycket. Det är kort och gott så spännande, utvecklande och givande att jag trots i perioder tycker det blir jobbigt, nog har tänkt mig vara kattuppfödare resten av mitt liv.
Jag måste helt enkelt bara tänka på att vissa saker kan jag inte påverka då mitt intresse består av levande varelser. De blir sjuka, dör, honor blir inte dräktiga, planer går i stöpet, förlossningar kan bli komplicerade, kattungar dör/blir sjuka, kattungar behöver stödmatas, du hittar inte någon hane att para med, honorna löper inte osv.

Då och då brukar jag faktiskt fundera ordenligt på om jag vill fortsätta vara uppfödare eller inte. Inte helt sällan efter att något väldigt jobbigt eller chockerande hänt. Väga för och nackdelar, positivt och negativt mot varandra. Det är faktiskt något jag tycker alla borde göra lite då och då. Det är aldrig fel att reflektera och bli påmind om varför man faktiskt håller på med det man gör. Fast det gäller ju förstås egentligen allt i livet:-).

Att livet som kattuppfödare skulle vara glamouröst och bara puttinuttigt och gulligt med kattungar kan man ju bara glömma. Folk skulle bara veta hur mycket tid, pengar och känslomässigt engagemang man lägger ner.

Födelsedagskalas

2010-01-08T17:41:00.012+01:00

I dag har vi födelsedagskalas här hos oss. EP/IC S*Micehunter's Flip Flap fyller 10 år idag. En stor och för mig känslosam dag. Jag älskar Flip enormt och har honom att tacka för så mycket. Det är tack vare Flip som jag började med kattsporten.

En sådan här dag minns man gärna tillbaka och jag tänker på första gången jag träffade Flip. Från det att jag klev innanför dörren hos Anette hade jag bara ögon för Flip. Han var den som var mest framåt och höll sig framme, sådär som kattungar gör när dem "väljer" sin nya familj. När jag varit där ett tag somnade Flip till och med i min famn:-). Jag åkte hem och läste på allt jag kunde om Norsk Skogkatt och en helt ny underbar värld öppnade sig. Ett nytt STORT intresse föddes.

Jag kommer ihåg när jag hämtade honom och hur han fann sig till rätta hemma, hur han somnade i min famn på kvällen.

Jag minns min första utställning med Flip. Oj oj så spännande det var. Jag fattade ingenting men han blev Nominerad och fick röster i panelen och jag var så stolt och glad. Ganska fort insåg jag att detta var riktigt skoj och det tog inte lång tid innan jag hade anmält till nästa utställning.

Flip och jag hade våra duster på utställning och vi har inte alltid varit sams. Flip har alltid varit en bestämd herre och att ställas ut som fertil hane hade han sina åsikter om. Han har aldrig tyckt om att bli kammad. Han hade sina åsikter när Una flyttade hem till mig. Han tyckte inte om kattungar i början.

MEN han har med åren blivit världens bästa och snällaste farbror som älskar allt och alla, hans bestämda åsikter har tonats ner och numera har han bara åsikter när han ska bli kammad:-).

Jag har Flip att tacka för att jag lärt känna en mix av så många trevliga härliga människor.

Jag har Flip att tacka för att jag träffat min stora kärlek. Utan Flip hade jag aldrig träffat Jörgen:-).

Jag är tacksam mot Anette för att jag fick köpa Flip och för att jag därmed lärde känna Anette, en människa med ett stort hjärta som alltid ställer upp.

Mot ett nytt spännande år

2010-01-02T22:49:00.011+01:00

Då var 2009 till ända och jag ser fram emot ett nytt år:-).

2009 har varit ett relativt ganska lugnt kattår för oss om man jämför med tidigare år. I början av året var vi tvungen att ta ett aktivt val att dra ner lite på kattengagemangen, för att hinna och orka med. Det innebar inga idéella arbeten i klubbar, inte så många kattutställningar och Jörgen har dragit ner en hel del på dömandet. Det var ett beslut som har gjort vår familj väldigt gott och som visade sig vara ett väldigt klokt beslut. Livet har kretsat mycket kring vår familj och våra barn det här året. I februari föddes ju vår andra dotter Luna och hon föddes med ett hjärtfel, så första året har inneburit en hel del oro och läkarbesök. Nu när året gått till ända har vi tack och lov fått positiva besked angående Lunas hjärta och hennes hjärtfel har mirakulöst nog rättat till sig alldeles av sig självt, och hon behöver inte opereras.

Under årets första halvår hade vi min mamma boendes här hos oss vilket innebar mycket hjälp och trevligt sällskap. En intressant erfarenhet som gick över all förväntan. Det var riktigt coolt av min mamma som annars bor i Östersund att fixa jobb här nere i Skurup och komma ner och bo hos oss ett halvår. Annars kör vi "hela racet" med barn och katter helt själva, ingen barnvakt och ytterst sällan kattvakt har vi. Tyvärr bor vi 120 mil från min familj med potentiella "hjälpare" och Jörgens pappa som bor i närheten är för gammal för att orka vara barnvakt. Det var därför oerhört skönt att ha min mamma här.

I mars åkte vi med Diva till den Internationella ragdollutställningen i Nyköping. Det var en fantastiskt rolig utställning och Diva blev Best of the Best, en otroligt häftig upplevelse:-).

Efter utställningen åkte Diva iväg på date till Panther som är känd för sin parningsskicklighet. Naturligtvis lyckades han även med Diva som kom hem och visade sig vara dräktig.

23 maj föddes Divas första kull, och vår första ragdollkull, fyra stycken små godingar. Lite turbulent var det allt när Diva bjöd på två förlossningar. Först ett långt förvärksarbete följt av ett långt krystarbete av en dödfödd kattunge, sedan avstannade allt och Diva betedde sig som att inget hade hänt. Sedan ett dygn senare satte hon igång med en ny förlossning av fyra kattungar. Efter förlossningen fick Diva hög feber och lite onormalt mycket flytningar. Hon hade fått livmoderinflammation visade sig. Iväg till veterinären för att få antibiotika. Vi upptäckte livmoderinflammationen tack och lov i ett tidigt skede så det gick bra att medicinera henne.

Diva visade sig vara en enastående mamma med mycket mjölk och tog hand om sina kattungar exemplariskt Kattungarna var så goa och mysiga med fantastiska temperament och hittade alla fina hem.

Diella och Domini har ställts ut en hel del under hösten med fina resultat:-). Tre av kattungarna Diella, Domini och Delux ställdes alla ut på Scandinavian Winner Show vilket var superkul.

Året avslutades med att Diva ställdes ut i Göteborg på Ädelkatten och blev BIS med alla domarrösterna.

Planerna för 2010 är att både Diva och Pamona ska paras. En och annan utställning ska förhoppningsvis hinnas med.

Många frågar oss om vi helt har gått över till ragdoll och slutat med norsk skogkatt, svaret är nej. Tanken är att fortsätta med skogis. Planen är att så småningom köpa in en ny skogishona, en svartsköldpadda med mycket vitt drömmer vi om:-). Men eftersom vi har tänkt att hålla kattbeståndet lågt nu när vi har små barn så får vi se när det blir. Den som väntar på något gott....:-). Har man två raser kan det falla sig naturligt att det i viss perioder blir mer av den ena rasen och i vissa perioder mer av den andra.
Några planer för Carrie vår skogishona har vi i dagsläget inte, men vi får se vad som händer under året.

Ser framemot 2010 som jag hoppas ska bjuda på många glada upplevelser tillsammans med katterna.

Kattungeturne

2010-01-01T21:06:00.004+01:00

Vi har varit och besökt tre av fyra kattungar från senaste kullen. Det är oerhört viktigt tycker jag att följa upp avelsarbetet och se hur kattungarna utvecklats i lite olika åldrar.
Bjuder på några bilder på Dextra, Delux och Domini. Dem är nu lite mer än 7 månader.

Dextra

Delux

Domini

Diva Best In Show

2009-12-14T19:14:00.004+01:00

Nu var det länge sedan igen, men nu har vi äntligen skaffat en laptop så nu kan jag ligga i soffan och slappa på kvällarna samtidigt som man kan använda datorn. Så kanske kanske att det kan bli lite mer bloggande:-)
Börjar med några bilder på vår S*Pax' Caritas som har hunnit bli 2 år.

För en vecka sedan var det så äntligen på tiden att Diva (och jag med för den delen) fick komma ut på utställning igen, den andra i år:-).

Det är inte så lätt att lyckas ställa ut fertila honor som har kattungar eller där det planeras kattungar.

Diva dömdes av Jörgen Billing och fick en fin bedömning med bland annat orden "-hennes huvud är en gåva till ragdollen".

Hon fick sitt CAC och blev även BIV och Nominerad.

Nervöst värre var det i panelen, där var många fina honor.

Superhäftigt var det när hon avgick med segern och blev Best In Show med alla 7 domarrösterna.

Även Divas syster Disa blev Best In Show med alla domarrösterna, stort grattis till det! På lördagen erhöll hon även den högaktningsvärda Distinguished Show Merit. Stolt blir man över syster Disa:-).

Jag säger det om och om igen, Diva är verkligen en "once in a life time" katt och vi är så tacksamma mot Åsa att hon fick bli en del av vår familj. En sådan katt som Diva växer verkligen inte på träd. En sådan kull som Diva kommer från växer verkligen inte på träd det heller, verkligen synd att det inte gick att göra om kombinationen och synd att det bara är Diva som gått vidare i avel.

Divas dotter Diella var också med på utställningen och hon fick en kanonbedömning av Anne Köhn och blev Ex1, BIV u-j och Nominerad. Kanonkul det också!

Det var så trevligt att få träffa en massa trevligt "kattfolk".

Det blir nog ganska så lugnt på utställningsfronten nästa år också. Kattungar går före utställning och så fort Diva och Pamona löper så blir det dejtande för dem. Men en och annan utställning ska man väl kunna klämma in.

Diva

2009-11-15T20:46:00.003+01:00

Här kommer en riktig bildbombning av vår underbara S*Heros Diva.
Idag har jag varit ute och höststädat i trädgården och katterna var naturligtvis med ute. Jag hade med mig kameran och försökte få till lite kort, men det är verkligen inte det lättaste när katterna bara springer runt runt och hit och dit. Speciellt Carrie som har en släng av ADHD:-).

Men plötsligt händer det, det där ögonblicket som jag har väntat på i tre långa år. Diva är alldeles stilla och sitter perfekt! I tre långa år har jag försökt få till bra kort på Diva men det har varit helt omöjligt. Hon är verkligen inte en fotogenisk katt och jag har varit så frustrerad många gånger när man inte har lyckats fånga hur fin hon är med kameran. Men idag tycker jag att jag äntligen lyckades riktigt bra:-)

Ni kanske har märkt att det har hänt lite med vår hemsida. Jag var så trött på vår hemsida att jag bestämde att det var dags för en ny. Jag har kommit en bit på väg men den är långt ifrån färdig. Tiden vill inte riktigt räcka till när man är fullt sysselsatt med två barn från klockan 6 på morgonen till 20 på kvällen:-).

Utställningsresultat

2009-11-02T13:00:00.004+01:00

S*Pax' Cosmic har varit på World Winner Show i Schweiz och tog sitt certifikat i konkurrens. Stort grattis till Adriana och Jos.

Tjohoooooooooooo.......Diella blev Best In Show på Västsvenska kattklubbens utställning i lördags. Så fantastiskt roligt och jag må vara partisk som bara den, men i mina ögon var hon faktiskt riktigt fin! Hon har verkligen utvecklats kanonbra på sista tiden. Inget som vi kan ta åt oss äran för, det får mamma Diva och pappa Panther göra:-). Grattis till Marie och David.

Gör gärna ett besök hos Diella här http://www.asterions.se/

Domini fick även han fina bedömningar både på lördagen och söndagen och Marie Westerlund som dömde på lördagen hade ett tufft val mellan Diella och Domini.

Det som jag tycker är det absolut mest roliga att se är att både Diella och Domini har helt sagolika temperament. Så coola och totalt ostressade. Det gör mig riktigt varm i hjärtat att se. Både Diella och Domini låg på rygg på domarbordet hos Marie och nästan somnade:-)

Diella

2009-10-20T10:14:00.003+02:00

Har fått några foton på Diella snart 5 månader som jag självklart vill dela med mig av. Tack Marie!

S*Krickelin's Pamona

2009-10-06T09:35:00.003+02:00

Pamona eller Pammi som vi kallar henne är svårfotad som bara den. Hon vill aldrig ligga kvar när man kommer med kameran, hon ska ju komma och gosa istället för att ligga still. Men den här gången tycker jag att jag lyckades någorlunda. Pammi är nu lite mer än 2 år och vi väntar och väntar på att hon ska börja löpa så hon kan åka på parning. Pammi har varit väldigt urvuxen under en lång tid men nu börjar hon ta sig, och det snabbt också, på bara några veckor har hon börjat bredda sig. Hon har verkligen en bra öronsättning tycker jag, något som man inte ser så ofta. Jag tycker många ragdoll har lite för höga öron. Hon har även en riktigt bra ögonfärg. Det är verkligen så fascinerande hur olika ragdoll utvecklas. Diva har aldrig någonsin varit urvuxen och Pammi har varit det under lång tid. Divas kattungar blev lite olika urvuxna från ca 11-12 veckors ålder, Domini blev som sin mamma inte alls urvuxen (än så länge i alla fall). Ja, jag tycker det är riktigt fascinerande det här med hur katter utvecklas och det gäller ju att verkligen lära sig hur linjerna fungerar och att ha lite is i magen och inte döma ut en katt innan den är fullvuxen.

Så kallade barnstjärnor har man ju sett en och annan, katter som blir JW och BIS gång på gång som kattunge och sedan inte riktigt håller som vuxen. Det måste väl ändå vara det som är det viktiga, hur en katt ser ut som vuxen?

Diella och Domini

2009-10-05T12:37:00.004+02:00

Domini

Diella

I helgen har både Diella och Domini gjort väldigt bra ifrån sig på utställning.

Diella blev BIS och Bästa klubbkatt på Elfsborgskattens klubbmästerskap. Stort grattis till Marie!

Domini har varit i Stockholm på Top Cat Club's utställning och blev EX1 och Nominerad både lördag och söndag. Grattis till Camilla!

Vi är verkligen så stolta över vår D-kull och det är så roligt att Diella och Domini ställs ut så fint.

Glädje och sorg

2009-09-24T09:17:00.009+02:00

Vår älskade vackraste snällaste Peggy har fått somna in. Hon blev fem år och under de fem åren skänkte hon oss så mycket glädje. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när vi såg henne som liten. Hon gav mig verkligen ståpäls och hennes vackra färg är för mig den absolut vackraste färgen jag vet på en skogis. Hon var så otroligt snäll mot allt och alla. Hon älskade både våra barn och när vi hade kattungar och det var verkligen synd att hon inte fick bli mamma själv. Det gick trots många försök inte att få henne dräktig.

Tyvärr började Peggy vid ca 2 års ålder att kissa utanför lådan, flera gånger om dagen. Vi försökte verkligen med allt och höll ut i det längsta just därför att hon var en sådan underbar katt men till slut fick vi ge upp och inse att man inte kan ha det på det sättet. Ett tufft beslut att fatta. Sov så gott Peggy, du kommer alltid finnas i våra hjärtan.

Som tur var hade jag i all sorg något roligt att se fram emot. På fredagen mitt på dagen styrde jag och Delux kosan mot Nyköping och SW. I Jönköping mötte jag upp med Marie och hennes ragdollar Fernando och Diella så samåkte vi därifrån. 2,5 timmes bilresa gick otroligt fort, sådär fort som det kan göra när två tjejer bara babblar på:-). Efter att vi installerat oss på hotellrummet gick vi ner i restaurangen och åt mat och pratade med lite folk.

På lördagen var det så äntligen dags och vi möttes av en stor och fin hall med medeltidsklädda funktionärer. Måste säga att det var otroligt roligt att lyckas få med hela tre stycken av kattungarna till SW. Jag hade med mig Delux, Marie hade med sig Diella och Camilla hade med sig Domini. Alla kattungarna skötte sig exemplariskt och fick alla fina bedömningar. Delux fick sin Ex1 och blev sedan utslagen av Sol och Lises vackra Naima. Grattis till det!

Domini och Diella var nästan sista katterna upp för bedömning hos Raymond och fick verkligen kalasbedömningar. Han sade att det var bland de bästa katterna han hade haft under hela dagen och gratulerade uppfödaren flera gånger till fina kattungar (han förstod att de var syskon). Snacka om att man blev rörd och stolt! När han sedan skulle välja vem av dem som skulle tävla vidare nästa dag kunde han inte bestämma sig utan ville att båda kattungarna skulle komma upp till nomineringen nästa dag. Puh så nervöst.

Utställningen stängde och det var bara att åka till hotellet och svira om till banketten. Banketten bestod av ett gästabud i Nyköpingshus och vilken kväll! Har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde under denna middag. Vilken fest, vilken stämning, vilken mat, vilka skämt, vilken härlig musik och underhållning.

Så kom då söndagen och det blev dags för nomineringarna. Raymond bestämde sig att Domini skulle vara den som fick tävla vidare mellan han och Diella. Han mötte en fin Maine Coon från Finland. Det var så himla spännande och till slut bestämde sig Raymond för att Domini var den som skulle få äran att tävla vidare i panelen. Oj oj oj så glad och stolt jag blev.

I panelen skötte han sig så himla fint och visade verkligen upp sig. Grattis till ägaren Camilla som av tre möjliga fick tre nominerade katter och två SW titlar med sig hem. Helt fantastiskt!

Oj vad långt det här blev, får nog köra en sammanfattning nu istället:-).
Av SW kommer jag minnas alla trevliga människor jag fick prata med, en del nya trevliga bekantskaper, hur fint alla kattungarna visade upp sig och verkade trivas med att vara på utställning, kattungarnas fina bedömningar och Dominis prestation att bli nominerad, den roliga banketten, mitt trevliga resesällskap, tyvärr att jag är så totalt ovan att festa så jag blev bakis på söndagen, att jag fick med mig all packning men glömde min handväska som tack och lov stog kvar vid utställningsburen, krocken på parkeringen, kungens inledningstal, den långa resan hem på söndagen.

Även om man inte gjorde annat än att prata och prata hela dagarna slog det mig när jag var på väg hem att det var ju såå många jag hade velat prata mera med:-).

Diella

Domini

Delux

Coola kungen

BIS kull

2009-09-13T09:36:00.006+02:00

BIS kull

Liv fyllde 3 år den 7:e och äter tårta

Domini

Förra helgen bar det iväg på utställning till Borås. Bilen packades full med katter, barn, vagn, resesäng och väskor. Vi åkte på lördagen och stannade i Halmstad för att titta på Pontus som spelade bordtennistävling. Rätt häftigt faktiskt att se honom endast snart 17 år gammal spela i herrar elit klassen mot vuxna landslagsspelande karlar. Han var så duktig!

Sedan styrde vi kosan mot Borås för att bo hos Diellas nya familj. Det var så roligt att återse Diella efter några veckor, hon hade börjat "ta sig" igen. När hon flyttade var hon rätt så urvuxen så det var kul att se att hon var på gång igen. Hon har en väldigt lovande längd på kroppen och storlek för att vara hona.

Det var riktigt trevligt att hälsa på familjen Gerdin och vi bjöds på god mat. Barnen hittade varandra på en gång och lekte superbra hela kvällen.

På söndagmorgon var det så dags för premiärutställningen för kattungarna. Det var Diella, Domini och Delux som ställdes ut. Dextra har ju tyvärr lite lite vitt på ena örat så hon fick stanna hemma.

Målet med utställningen var att alla kattungarna skulle lyckas kvalificera sig till SW så det var rätt så skönt att slå upp katalogen och se att alla tre var ensammen i sin klass.

Delux fick sin Ex 1. Domini och Diella fick också sina Ex1:or och gick sedan emot varandra i biven som Diella vann. Diella blev sedan BIV-total och även nominerad.

Sedan var det dags för kullen att tävla och de var totalt fyra stycken kullar. Det var roligt att så många kullar tävlade, annars brukar det ju inte vara så många. Kristiina Rautio som dömde tyckte väldigt mycket om vår kull som till slut avgick med segern och blev BIS kull. Verkligen superkul!

Nu väntar SW nästa helg. Längtar längtar längtar....

Jag har med mig Delux och Diella och Domini kommer med sina respektive ägare.

Domini flyttade i fredags till Camilla och enligt rapport går allting bra. Lite läskigt tycker han det är med orientalerna. Han tycker väl inte de ser ut som katter:-). Det känns lite tomt efter att han flyttat, han var vår lilla "gullegris":-).

Tillbaka

2009-09-02T20:26:00.007+02:00

Jag är här, jag har inte gått och dött:-).

Har helt enkelt inte haft lust att varken blogga eller uppdatera hemsidan. Varför lusten inte har funnits kommer jag att återkomma till vid ett annat tillfälle.

Kattungarna har alla flyttat/kommer att flytta.

Diella har flyttat till en nyvunnen vän Marie med familj utanför Borås och ska förhoppningsvis bli en bra första avelshona i hennes nystartade uppfödning S*Asterion's. Det känns väldigt roligt och jag har dragits med i Maries utställningsentusiasm så pass att jag/vi ska ställa ut hela två gånger i september.
Tror det blev en utställning förra året och hittills i år har det också blivit en utställning. Så det är definitivt dags att damma av utställningssakerna:-).

I helgen åker vi hela familjen till Borås. Vi kommer att ställa kull vilket ska bli jätteroligt. Alla utom Dextra som är feltecknad får hänga med och så ska Diella, Domini och Delux även ställas ut individuellt. Håller förstås båda tummarna att någon av dem ska kvalificera sig till SW.

Om två veckor bär det iväg till SW där jag förhoppningsvis har med mig Delux under förutsättning att han kvalificerar sig. Annars åker jag i vilket fall som helst, med eller utan katt.
Jag ska åka tillsammans med Marie. Jörgen får vara hemma med barnen för omväxlings skull. Det ska bli så himla roligt. Jag har inte varit iväg på något SW sedan 2004 så det är på tiden det med.
Usch, känner mig faktiskt lite avdankad från utställningsvärlden, jag som åkte säkert 15 helger per år för några år sedan.
Ja ja, nu har det varit småbarnsvärlden som har gällt under några år istället:-)
Koffeintabletter och treo är inhandlade i alla fall så man ska orka med en hel SW helg inklusive party.

Vi har nya planer både för Diva och Pamona. Återkommer med dessa också....

Nu ska jag bänka mig i soffan med en kopp te och vänta på att min nya favoritserie True Blood ska börja.

Minisarna

2009-07-30T22:40:00.001+02:00

Kattungarna 9 veckor

2009-07-27T21:25:00.005+02:00

Har inte så mycket tid över till att uppdatera hemsidan så jag lägger ut 9 veckors korten här istället så länge.
Kattungarna kallas även för våfflorna numera. De börjar få sådan där våfflig päls i pannan och det är så himla sött:-)

Dextra

Diella

Domini

Delux

Dessa hårbollsspyor

2009-07-26T12:38:00.002+02:00

Vi har en, 1, uno, one, ein, liiiiiiiiten matta i hela huset. Den var nytvättad. Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att katterna måste spy en stor hårboll på just denna matta?

Jag förstår det inte och det är alltid lika dant. Dem lyckas alltid pricka in det enda stället man inte vill ha någon spya på.

Märkligt.....:-)

Är helt övertygad om att en av katterna satt och hånlog åt mig i morse när jag kom ner, men jag avslöjar inte vem.

Gissningstävling

2009-07-24T17:19:00.001+02:00

Var är kattungen? :-)

Liv har packat hela dockvagnen full med leksaker.

Kattunge är enligt Liv=
- leksak
- lilla vännen
- kompis
- sötis
- rivs ibland så stora tårar kommer och Hello Kitty plåster måste sättas på
- busiga
- ska ligga still där Liv vill
- går att pussa på

Första vaccination

2009-07-20T20:04:00.004+02:00

I dag bar det iväg till veterinären för kattungarnas första vaccination. Det gick hur bra som helst och jag kan lova att det var en något komisk syn att titta in i transportboxen under bilfärden. Där låg mammakatt på rygg med 4 kattungar snuttandes. Kattungarna tyckte nog dem åkte 1:a klass med tillhörande förtäring:-).

Assisterade vid vaccinationen gjorde Liv. Liv höll en kattunge, Jörgen höll två kattungar och jag höll Luna med vänstra armen och en kattunge med den högra. Inte tillstymmelse till sprattel från någon av kattungarna. Jag måste faktiskt skryta lite, men de har faktiskt ett helt sagolikt temperament.

Dagen till ära hade vi beslutat oss för att pröva en ny veterinärklinik i en av grannbyarna. Trevligt bemötande och humana priser gör att vi känner oss nöjda med besöket. Förhoppningsvis kan vi etablera en bra veterinärkontakt där, för det behöver man ha.

Nu har jag anmält Diva till SW också. Sedan får vi se om hon ska ställas ut eller inte. Hon behöver massor av päls och om hon skulle löpa innan så ska hon paras. Hon hade ju livmoderinflammation efter förlossningen och ska därför paras på sitt första löp, så det får gå före att ställas ut.
I vilket fall som helst så kommer jag åka med eller utan katt. Har lyckats locka med mig Diellas nya ägare och det ska bli så roligt att komma iväg på SW. Det var 4 år sedan jag var iväg så det är på tiden. Har även anmält mig till banketten som verkar riktigt rolig. Jörgen och barnen får stanna hemma så får jag chansen att komma ut och lufta mig lite:-).

Innan dess blir det Borås där vi har anmält kull och förhoppningsvis kan någon av kattungarna kvala och komma med till SW. Vi har faktiskt aldrig ställt ut kull så det ska bli roligt.

Det verkar som det går någon sorts livmoderinflammationsepidemi just nu, även fast det förstås inte är smittsamt. Hör överalltifrån om uppfödare som drabbas av livmoderinflammation på sina honor. På hund är det tydligen en fjärdedel av alla tikar som drabbas så kanske att det rör sig om samma siffror på katt?
Själva har vi haft två honor som har fått livmoderinflammation under loppet av 7 veckor, även fast vi inte ger dem P-piller och de inte har gått och löpt en massa. Först Diva och sedan nu Pamona. Känns rätt tungt men båda verkar tack och lov ha fått en lindrig variant så ett par dagar på antibiotika och de har mått mycket bättre.

Diva- en solskenshistoria

2009-07-15T20:59:00.013+02:00

Dagens blogginlägg är tillägnat Diva för att hon är en "once in a lifetime" katt, en vacker och gudomligt snäll och trevlig katt.

Det är sådan glädje att få se henne som mamma. Hon tar hand om sina bebisar helt exemplariskt och går inte många meter ifrån dem. Hon pratar och lockar på dem hela tiden:-). Hon är bara menad att få bli mamma och att hon till sist skulle få bli det är något vi är så glada för. Diva har gett oss de allra finaste stunderna och minnena vi har från hela vår tid som uppfödare men hon har även gett oss den allra jobbigaste och knäckande upplevelsen.

När Diva var 6 månader gick vi ut med följande text på vår hemsida:

- "Det är med stor sorg vi vill säga några ord om vår älskade Diva.
Som det ser ut just nu kommer Diva inte att ställas ut något mera och hon kommer inte heller att användas i avel. Diva har utvecklat någon form av krampanfall vid ett par tillfällen. Om det är epilepsi eller inte vet vi inte idag, inte heller veterinärerna kan med säkerhet säga vad krampanfallen beror på. Krampanfall kan orsakas av en mängd olika saker t.ex. missbildning i hjärnan, förlossningsskada, ett hårt slag i huvudet, tumör, förgiftning, virus, infektioner, rubbning i ämnesomsättningen mm. Diva är noga undersökt och testad av veterinär men blodprov och röntgen har inte visat något, och de har inte kunnat hitta någon orsak till hennes anfall. Helt klart är dock att Diva inte kan utsättas för den stress det innebär att ställas ut och ha kattungar. Hur framtiden kommer att se ut för Diva vet vi inte, men det känns bättre att ställa in sig på att utställnings- och avelskarriären är över för Divas del. Sedan hoppas vi förstås att Diva ska kunna leva ett fullgott liv här hemma i lugn och ro. Vi vill vara väldigt tydliga med att detta med största sannolikhet inte är något ärftligt, utan troligtvis en förvärvad problematik. Efter noggranna kontroller bak i stamtavlan har vi kunnat konstatera att några krampanfall inte har förekommit hos någon av Divas släktingar. Det här kommer att ta tid att smälta men vi kommer att ta nya tag så småningom. Drömmen om att det ska födas ragdollkattungar här hemma har vi inte gett upp.
Vi är fortfarande lika glada över att Diva blev vår. Hon förgyller verkligen våra liv."

Det finns alltså en anledning till att Diva har hunnit bli tre år innan hon har sin första kull och det finns en anledning till att hon inte ställdes ut på två år. För att kunna ta ställning till ifall Diva skulle användas i avel eller inte var det just tid som behövdes. Det har nu gått 2,5 år sedan Diva hade något krampanfall. Inte ett enda krampanfall har hon haft sedan hon var 6 månader. Hon har efterhand utsatts för stress- veterinärbesök, långa resor, utställningar.

Detta innebär att hon är friskförklarad, både av veterinärer och av oss!

Med största sannolikhet berodde krampanfallen på en rabiesvaccinering som utfördes kort tid innan första krampanfallet. Krampanfall efter rabiesvaccinering är tydligen inte helt ovanliga har vi fått reda på för en tid sedan. Om så är fallet vet vi förstås säkert inte, man kan bara spekulera.

Vi har hela tiden varit öppna kring detta och vi skulle aldrig aldrig någonsin utsätta Diva för påfrestningen att vara dräktig och ha kattungar om hon inte inte vore fullt frisk, eller att använda en sjuk katt i avel.

Som uppfödare kommer det perioder som är riktigt tunga och då man känner att man bara vill ge upp. När man var som mest knäckt vågade man inte drömma om det faktum att vi nu har glädjen att få njuta av Divas och vår allra första ragdollkull och det känns helt underbart:-).

SEMESTER

2009-07-07T16:24:00.000+02:00

Liv läser för kattungarna

Liv myser med Dextra

Nu var det ett tag sedan igen. Det är fortfarande fullt upp:-).

Semestern är äntligen här. I fem härliga veckor ska vi njuta av vår familj, hjälpas åt med barnen, få lite gjort här hemma, dricka massa vin, grilla, äta glass, bada, åka på lite utflykter, gosa med katter och kattungar, njuta av livet.

Jörgen har börjat döma igen efter sex månaders uppehåll. Först var det Kalmar för två helger sedan och sedan Tromsö förra helgen. En lång resa som innebar att han var borta från fredag morgon till måndag kväll. Jag vet inte om jag är en klenis men jag tycker det blir fruktansvärt jobbigt när han är borta och jag ska ta hand om 2 barn, 6 katter, 4 kattungar och hemmet helt själv i flera dagar.

Mina tankar går till alla ensamstående föräldrar eller de som har sin man jobbandes på annan ort i veckorna, fattar inte hur dom orkar? Men måste man så måste man.

Vi måste ta oss en allvarlig funderare kring det här med Jörgens dömande. Varken han eller jag tycker det är så roligt när han är borta. Jörgen känner att han vill vara hemma med sin familj och jag vill mer än gärna ha honom hemma på helgerna. När vi bara hade Liv följde jag ju med väldigt mycket när han skulle döma, men nu med två barn blir det lite andra förutsättningar.

Kanske att man någonstans måste inse att var sak har sin tid och just nu har vi två små flickor som kräver sitt. Tiden går så fort och om ett par år kommer förutsättningarna vara helt annorlunda och jag är övertygad om att Jörgen återigen är fit for fight när det gäller dömandet.

Jag har funderat en del på det här med dömandet kontra familjeliv. Att vara domare och döma gör man förstås för att det är ett intresse och för att det ger en något. Men det är även väldigt krävande.

Tänk som för Jörgen som jobbar heltid med ett tungt jobb som psykolog. Sedan åker han direkt efter jobbet på fredagen, jobbar uppemot 10 timmar per dag på utställningen både lördag och söndag där det gäller att vara på hugget, hela tiden fatta beslut, prata oavbrutet, försöka göra sitt bästa både för katterna och utställarna. Hem på söndagen och komma hem kanske vid 21-22 tiden. Lägga sig och sedan vara redo på måndag morgon för en ny lång arbetsvecka. Om man sedan lägger till ett par små barn så behöver man ju inte vara något geni för att räkna ut att tid för återhämtning inte existerar. Jag beundrar honom för att han orkat detta i 12 år med som mest 28 helger per år och ett snitt på 20.

Något det alltid finns tid över för i alla fall är att gosa med kattungarna. Man kan ju inte låta bli dem. 7 veckor har de hunnit bli och vi är så nöjda med dem. Inte minst med temperamentet som är gudomligt.

Som Liv kånkar omkring på dem, och de bara gillar läget.

Socialträning

2009-06-25T09:37:00.000+02:00

Snacka om att kattungarna får bästa möjliga sociala träning. Liv har mer eller mindre bosatt sig inne hos kattungarna, leksaker är inget hon behöver längre, hon leker med kattungarna.
Bland annat har hon fattat det här med att ragdoll betyder trasdocka. För hon leker just att dem är dockor som ska bäddas ner och ha filtar över sig.
Hon är verkligen jätteduktig och är så försiktig och lyfter precis som man ska.

Fullt upp..

2009-06-18T21:52:00.000+02:00

Herregud vad tiden går. Det var ju hur länge som helst sedan jag skrev här. Kan bero på att det inte blir många minuter jag hinner sitta ner på en hel dag överhuvudtaget. Och jag måste erkänna, de minuter jag får chansen att sitta framför datorn är det fejsboken som gäller. Jag har verkligen blivit helt fast.
Två barn är verkligen dubbelt så mycket som en. Jag som trodde att det var lika som med katter, har man en kan man lika gärna ha två, det blir inte så mycket extrajobb:-).
Liv har fått sommarlov från dagis och ska vara hemma ända till mitten av augusti. Sommarlov för Liv innebär springa häcken av sig för hennes stackars mamma. - "Mamma titta här, mamma kom här, mamma läsa, mamma kaka, mamma leka". Och så Luna som blivit betydligt mer krävande och inte bara vill ligga under lekgymmet, hon vill underhållas. Och äta, varannan timme ska mjölkbaren hålla öppet.
Härligt härligt är det med barn men ack så krävande. Jobba heltid är en "peace of cake", då får man ju åtminstone fika och lunchrast.

Kattungarna växer och mår bra. Vi är grymt nöjda med hela kullen. Ska bli så spännande att se hur de fortsätter att utvecklas. Alla kattungarna är blåa, lite typiskt när man parat med en brun hane. Åtminstone en brun hade det väl kunnat bli:-)

På lördag blir dom 4 veckor och jag ska försöka ta kort och lägga ut på hemsidan.

Det är så roligt att ha något att jämföra kullen med. Vi har ju erfarenhet från skogiskattungar och där är en viss skillnad. Bland annat har det här gänget fortfarande inte lyckats klättra ur kattungelådan. Skogisarna brukar man ha klättrandes på ryggen vid 4 veckor:-). Brukar alltid låta kattungarna vara i kattungelådan tills dom själv kan klättra ur den. Men idag har vi öppnat så dom får komma ut i hagen, för det verkar dröja med klättrandet.

2,5 vecka

2009-06-09T19:57:00.000+02:00

Dextra

Diella

Domini

Delux

Stolt mamma

2009-06-03T12:28:00.001+02:00

I dag var det en stolt mamma som lämnade Liv på dagis. De skulle på sin allra första utflykt idag till Svaneholm och ha med egen matsäck.
Liv var så söt när hon stod där och väntade på bussen i sina galonbyxor och sin lilla ryggsäck på ryggen. Förskolläraren frågade Liv vad hon hade med sig i ryggsäcken. -"KAKOR svarade Liv". Inte kom hon ihåg att hon även hade med sig korv och pasta:-).

I lördags åkte jag en sväng till domarseminariet i Malmö för att höra på Jörgen och Åsa som pratade om ragdoll. Mormor passade båda barnen så jag åkte hemifrån utan barn för andra gången sedan Luna föddes.
För en gångs skull hade jag sminkat mig riktigt snyggt vilket inte händer ofta nu när man bara går hemma i mjukisbyxor på dagarna. Man får liksom vara glad om man hinner borsta tänderna och kamma sig på morgonen.
Hoppades förstås på att få någon kommentar om hur fin jag var från Jörgen. Men hans (naturligtvis på skämt) kommentar blev -"Vad trevligt att se dig här utan ett barn hängandes i bröstet":-).

Kattungarna fortsätter att utvecklas finfint och går upp bra i vikt. 54 grammaren som man egentligen inte kan kalla 54 grammaren längre är uppe i 183 gr nu, han har gått upp otroligt fint i vikt vilket är så skönt.
Veterinären ringde igår och hade fått svar på odlingarna från Diva. Hon hade höjda värden av stafolykocker vilket alltså bekräftar att hon hade livmoderinflammation. Så nu måste hon paras på sitt första löp och vi måste försöka få tag på en hane lite snabbt som kan finnas tillgänglig. Det är sådana här gånger man verkligen önskar att man hade en egen hane.
Hon mår i alla fall bra nu.

Kattungarna har fått sina namn. Det blev Delux, Dextra, Domini och Diella.

Ragdoll the cool cat

2009-05-30T17:01:00.000+02:00

Det här klippet säger allt om ragdollens härliga temperament och hur bra dom kommer överens med barn. Det är Pamona som ligger och sover medan Luna leker och sparkar med benen:-)

Kattungarna 1 vecka

2009-05-30T16:36:00.000+02:00

Vår favorit i kullen, än så länge. En hona.

Vad ska kattungarna heta...?

2009-05-28T11:27:00.000+02:00

I kattungelådan är allt lugnt. Det smaskas i mjölkbaren så det står härligt till och kattungarna har verkligen världens bästa mamma! Diva är en exemplarisk mamma som inte lämnar sina bebisar många sekunder och hon njuter verkligen av att ha blivit mamma.
Kattungarna går upp fint i vikt, riktigt bra också och det är så skönt. Den lilla 54 gr har visat sig vara en riktig fighter och har gått upp till 105 gr på fem dagar. Han behövde lite stödmatning första dygnet men sedan har han ätit på helt själv. Han är fullt normal men ser lite rolig ut för tillfället. Huvudet har inte riktigt hängt med i hans viktuppgång så han har en tjock mage och litet huvud:-). Jag tycker det är så fascinerande att en sådan lågviktare klarar sig, det trodde jag faktiskt skulle bli svårt. Men så länge en kattunge verkar fullt frisk så ger vi inte upp.
Vi har haft några lågviktare genom åren och alla har faktiskt klarat sig riktigt bra. Min erfarenhet är att dom behöver lite tilläggsmatning i ett eller två dygn så dom får en liten kick och tills mjölken kommer igång, sedan klarar dom sig själva. Det är inte något konstigt med det egentligen, båda mina barn har behövt tilläggsmatas med ersättning första dygnen. Sedan allt eftersom amningen kommer igång så kan man trappa ner på ersättningen.

Diva går på antibiotika, hon hade lite väl mycket flytningar och feber så antagligen hade hon en låggradig livmoderinflammation. Veterinären kunde inte se något onormalt på ultraljudet men antibiotika sattes in för säkerhets skull.

Det är lite roligt att Diva som kommer från en D-kull har fött vår D-kull. Så nu försöker vi hitta namn. Det är två hanar och två honor.
Mina favoritnamn som jag väljer mellan är:
Dominic
Delicia
Dexter
Dextra
Diella
Demi
Dex
Donna
Daphne
Disco
Deliah
Demario
Domini (skulle passa den lille hanen bra)
Dario
Decor
Delux

Så får vi se vad det blir... Kom gärna med förslag!

Kändisar...

2009-05-26T19:44:00.000+02:00

http://skurup.lokaltidningen.se/article/20090526/ARTIKLER/560338396/1331

Jag har blivit sexbarnsmamma...

2009-05-24T11:34:00.000+02:00

Nu har kattungarna äntligen kommit, inte helt utan dramatik:-). Det blev som två förlossningar i en, två dygns vakande och en lite ovanlig förlossning.

4 stycken kattungar föddes igår morse, återkommer med kön (tror det är tre hanar och en hona), alla antagligen bicolour.

På torsdag kväll på dygn 63 satte Diva igång och få krystvärkar. Efter tre timmar hade det inte hänt något och när det gått nästan 4 timmar stod vi redo att åka iväg med henne till veterinären, men då syntes till slut en fosterblåsa och hon lyckades få ut en dödfödd kattunge. Sedan avstannade allt och det hände inget mer. Diva var precis som vanligt. Pigg och hon åt och drack. Vi väntade och väntade på att det skulle sätta igång igen men ingenting hände. Hade hon drabbats av värksvaghet eller som vi misstänkte stött ut den döda kattungen?

Blev mer och mer oroliga men vi valde att fokusera på Diva och så länge hon verkade må bra så låg vi lite lågt och väntade ut henne. På lördag morgon satte så äntligen värkarna igång igen och hon födde 4 kattungar hur lätt som helst. Hon var så duktig!
En kattunge vägde bara 54 gr så vi får se om den lyckas klara sig, men den kämpar på och äter och har nu på ett dygn gått upp till 60 gr.

Efter den här förlossningen har man verkligen blivit en erfarenhet rikare. Jag är så glad att vi låg lite lågt med att åka in med henne och lät naturen ha sin gång. Det var ju riktigt bra att hon födde ut den döda kattungen annars hade ju den kunnat orsaka så att de andra kattungarna också hade strukit med. Naturligtvis hade vi fullt fokus på hur hon mådde och hade åkt vid minsta misstanke på att hon inte mådde bra.

Om vi hade åkt in med henne är jag helt övertygad om att det hade blivit kejsarsnitt med allt vad det innebär och då hade inte Diva fått chansen att föda på naturlig väg. Till nästa kull hade man ju naturligtvis varit lite nervös. Nu vet vi till nästa gång att hon fixat en förlossning på ett exemplariskt sätt. Det känns skönt när det är en förstagångsföderska.

I dag blir det till att bara ta det lugnt och försöka landa. Jag ska även försöka att inte vara så orolig. Får ju alltid för mig att jag är någon sorts extra mamma till kattungarna och är nog hundra gånger mer stressad än vad kattmamman är:-). Så nu har man blivit sexbarns mamma...

Har även konstaterat att vi måste ha kattungar oftare. Det här är min femte kull och Jörgens sextonde men har man kattungar med 1,5 års mellanrum känner man sig ju som en nybörjare för varje kull.:-)

Flip

2009-05-20T16:22:00.000+02:00

Äntligen har jag fått till en fin bild på äldsta katten i huset Flip 9,5 år. Det har tagit mig några år:-).

Peggy är nästa katt att posera. Peggy som tyvärr har blivit helt ofantligt tjock efter kastreringen och egentligen skulle må bäst av att flytta till någon som hade möjlighet att ge henne ransonerad mat. Vi har försökt banta henne ett antal gånger men det är verkligen inte så lätt när man har många katter med olika matbehov. Peggy som är så snäll och fin och skulle gå alldeles utmärkt att ställa ut bara hon vägde några kilon mindre.

Här kommer det ett litet klipp på Luna som leker för fullt.

Skogisarna är på G....

2009-05-18T12:42:00.000+02:00

Surfade runt på lite svenska skogishemsidor igår och jag måste bara säga att jag gjorde en väldigt positiv upptäckt. Efter att under några års tid hittat endast ett fåtal skogisar som tilltalat mig så såg jag massor med ursnygga kattungar, ungdjur, juniorer med riktigt hög kvalitet. Bra jobbat skogissverige! Bådar gott inför framtiden:-)

En vecka kvar....

2009-05-17T16:41:00.000+02:00

I veckan tog jag in kattungelådan och satte upp kattungehagen. Det är en en meter hög sarg som jag snickrat ihop både för att kattungarna inte ska kunna ta sig ur och för att Liv inte ska kunna ta sig in till kattungarna och plocka upp dom i ett obevakat ögonblick. Det går så fort med barn och jag är inte säker på att hon är tillräckligt försiktig för att kunna handskas med kattungarna. Hon har börjat komma på att det går att bära på katterna men det är nästan bara Pamona som råkar ut för Livs kånkande. Pamona är så snäll och bara hänger, som en ragdoll ju ska göra:-).

Diva är helt vild när det gäller bäddandet i kattungelådan. Hon har lyckats krafsa sönder bädden som jag hade lagt in. Hon har lyckats få upp en dragkedja och förstört madrassen som fanns inuti. Det krafsas och bökas så det står härliga till:-).

Jag börjar bli lite nervös nu, det är ju bara en vecka kvar. Det jag är mest nervös för är om hon skulle föda när jag är ensammen hemma med båda barnen. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas få ihop det med att ta hand om barnen och förlossningen samtidigt, men det måste ju lösa sig på något vis. Går allting bra så är det ju inga problem men om någonting skulle hända blir det värre.

Den sista veckan i maj kommer Fifes generalförsamling att hållas i Malmö. På lördagen på det årliga domarseminariet kommer ragdollen att uppmärksammas. Det är Åsa och Jörgen som har fått en timme till förfogande att prata om ragdollens standard samt om bicolour varianten.

Jag tycker själv att ragdollstandarden har en hel del brister inte minst när det gäller beskrivningen av bicolour och mitted. Det behövs betydligt tydligare beskrivningar för vad som är godkänt och inte. Som det är nu får domarna göra lite egna tolkningar för vad dom tycker är godkänt och inte, för vad som är diskvalificerande, hur högt cert man kan ge och för vad som är nomineringsbart och inte. Det krävs en hel del jobb för att få igenom en standardändring men det skulle verkligen behövas.

Har haft fullt upp med att ta hand om Luna som har varit sjuk igen för andra gången på tre veckor. I onsdags kväll fick vi liksom tre veckor tidigare åka med henne till akuten då hon hade 40 graders feber och hon svarade inte på febernedsättande. Man tycker så himla synd om henne. Hon är så liten och ska inte behöva bli så sjuk. Tack och lov var det inget RS virus utan antagligen ett vanligt influensavirus som Liv släpat hem från dagis.

Målandet av uterummet har av förklarliga skäl varit nedlagt den här veckan men idag har jag målat klart taket. Tre gånger behövde det målas så jag är så glad att det äntligen är färdigmålat.

För en gångs skull tyckte jag det var rätt låt som vann i Eurovision, verkligen roligt att Norge fick vinna. Vilken charmknutte han är Rybak:-)

VÅR bästa tid är nu....

2009-05-11T14:13:00.000+02:00

Igår blev det en härlig promenad vid Svaneholms slott som ligger här i Skurup. Det var verkligen helt underbart vackert. Jag älskar våren och det är helt klart min absoluta favorit årstid. En bild säger mer än tusen ord......

Slottet

En gigantisk rhododendron

Islänningen

2009-05-07T20:41:00.000+02:00

Har fått ett jättefint kort på S*Pax' Bombax som jag ville dela med mig av.

Nedräkning

2009-05-06T09:35:00.000+02:00

Nu är det ca 17 dagar kvar till kattungarna kommer och Diva gör inte så många knop längre. Ligger mest och sover.
Måste börja leta reda på namn. Vi döper ju alla våra kattungar med latinska namn och den här gången blir det namn på D.
Jag har en latinsk ordlista som jag brukar gå igenom vilket innebär att jag går igenom hundratals ord för att hitta de rätta. Namnet ska ju inte bara vara fint/coolt utan även ha en bra betydelse.

Har även funderat hit och dit var vi ska ha kattungarna den här gången. I vanliga fall brukar vi ha kattungarna inne på kontoret. Men då brukar det vara vinter och nu blir det sommar och vår balkongdörr till uteplatsen finns i det här rummet. Det innebär ju att man vill kunna ha dörren öppen och det blir även en massa spring i dörren både av katter och oss människor så där vill jag inte ha kattungarna.
Tror det får bli i ena hörnan i vardagsrummet istället så får vi se hur det går. Diva är ju lugnet och coolheten själv så jag tror inte hon kommer bli stressad och behöva ett avskilt rum. Blir hon stressad får hon flytta upp i sovrummet.

Det finns ju lite olika filosofier för hur man tycker kattungar ska ha det dom första veckorna och när man börjar socialisera kattungarna. Vissa har kattungarna ganska mycket för sig själva de första veckorna i ett tyst rum och börjar inte socialisera dom förrän dom är några veckor.
Själv tror jag på att ha kattungarna "med i familjen" redan från början och att dom får vänja sig med liv och rörelse redan från dag ett. Naturligtvis måste man i första hand ta hänsyn till mamman och se till att hon får lugn och ro om hon är en sådan katt som behöver det för att inte bli stressad. Nummer ett är ju förstås att mamman ska vara lugn och kunna ta hand om sina bebisar och dia dom.
Stress är ju väldigt hämmande för mjölkproduktionen, både hos människan och djur. Sedan är det inte kul om honan börjar flytta runt på kattungarna som Una var expert på:-). Henne fick man ha stenkoll på, annars kunde man hitta kattungar både här och där.

Ska bli så roligt att få plocka in kattungelådan igen och börja göra iordning:-).

Högoddsare

2009-05-04T13:30:00.000+02:00

Jag har precis fått in en högoddsare. Inte så att jag vunnit på travet, utan båda barnen somnade nyss samtidigt i soffan. Det händer aldrig! Detta innebär till min glädje att jag kan få lite datortid, dricka kaffe och äta ballerinakex:-).

I em/kväll hoppas jag att jag ska få lite tid över till att börja måla uterummet. Det kommer bli så fint tror jag. Det blåa taket och gröna panelen ska bli vitt, vitt, vitt. Den gräsliga blågröna ruttna plastmattan från 60-talet är ur riven och istället blir det ett grått "fejkklinker" golv.
Jag ska ta före och efter bilder så får ni se.

Katterna tror dom är bebisar, dom har invaderat precis allt som har med bebissaker att göra...
Så här ser en vanlig dag ut:
Går upp. Kryssar mellan katterna som ligger i trappen. Skogisarna flyttar på sig, ragdollarna rör sig inte en millimeter utan dom får man ta stora kliv över.
Göra välling till Liv, lyfta ner en katt från bänken.
Dags att byta blöja och klä på Luna, lyfta ner en katt från skötbordet.
Amma Luna samtidigt som en katt lägger sig i knät tätt intill Luna.
Lägga ner Luna i liften, lyfta bort en katt som ligger där och myser.
Luna ville inte ligga i liften, lägger henne under babygymet istället, lyfter bort en katt som ligger på filten.
Äta frukost, lyfta ner en katt från bordet.
Gå till dagis med Liv, lyfter ner en katt som ligger i vagnen och en som ligger under vagnen i korgen. Har jag riktigt bråttom missar jag att det ligger en katt under vagnen och kör iväg ut. När jag kommer till trappen känns vagnen lite ovanligt tung och då märker jag att jag har en fripassagerare.
Ska vi åka någonstans med bilen så kan man ge sig tusan att det ligger en katt i bilstolen också.
Nu skulle man ju kunna tro att vi har hur många katter som helst, men vi har ju "bara" sju stycken:-).

Idag fyller Luna tre månader, var dom månaderna tagit vägen har jag ingen aning om. Jag märker förstås att hon har vuxit:-).
I förra veckan var vi och ultraljudade hennes hjärta och fick glädjande besked. Det verkar som att hennes förträngning håller på att bli bättre av sig självt och att hon inte kommer att behöva opereras. Vi håller tummarna. Nu behöver vi inte dit igen förrän om två månader vilket också ska bli skönt eftersom vi kollat henne varje till varannan vecka.

Nu ska jag knapra lite fler ballerinakex. Dom nya med choklad, riktigt mumsiga:-)

Var sak har sin tid...

2009-04-30T11:15:00.000+02:00

När Liv var liten skrev jag en artikel i Våra Katter som handlade om hur bra det gick att kombinera sitt kattintresse och att åka på utställningar, med att ha barn. Läget ser lite annorlunda ut just nu sedan vi fick ett barn till. Var sak har sin tid brukar man ju säga:-). Och just nu är det tid för att bara vara hemma och ta hand om och njuta av barnen.

Under Livs första år tror jag vi var iväg på ett femtontal utställningar både som utställare och för att följa med Jörgen när han dömde. Visst det gick jättebra men såhär i efterhand kan jag faktiskt känna att det blev lite väl mycket. Jag har mer eller mindre blivit allergisk mot att packa. Jag packade och packade och planerade. Först skulle det packas till katten både till utställningen och hotellet, sedan skulle det packas till mig själv och sist men inte minst till Liv. Mat till en hel helg, flaskor, välling, kläder, matstol, vagn, resesäng osv.

Redan när jag blev gravid med Luna bestämde vi oss för att vi skulle ta det lite lugnare och vara hemma mera. Det är bara att inse att det är svårt att orka och hinna med två små barn, heltidsjobb, stort hus, stor trädgård, sju katter mm.

Så det blir inte så många utställningar för vår del vilket egentligen är synd eftersom vi har Diva som är så vacker och värd att visas upp. Vi tog oss i alla fall iväg till Nyköping och ragdollutställningen med henne tack vare att Luna föddes två veckor för tidigt. Och tur var väl det eftersom hon blev
Best of the Best:-). En helt fantastisk upplevelse!

Jörgen som alltid har dömt minst en till två gånger i månaden har för första gången sedan han blev domare inte dömt alls på sex månader.
I juni kör han igång igen men kommer att försöka döma max en gång i månaden. Måste erkänna att det har varit fantastiskt skönt att ha honom hemma och jag tror Jörgen har tyckt det varit skönt också:-). Det är inte lätt för honom att orka med dömandet på helgerna med ett krävande heltidsjobb som psykolog på veckorna. Helgerna behövs till att vila och få något gjort här hemma också för den delen.
Det blir ju inte mycket man hinner träffas heller om han är borta hela helgen och dömer, och vi är inte särskilt bra på att vara ifrån varandra:-).
Dessutom blir det ganska tufft för mig att ensam ta hand om barnen först hela veckorna och sedan även på helgen. Man behöver få lite avlastning.

Det vi däremot kommer försöka satsa på det här året är uppfödningen och att ha kattungar, något som ju passar alldeles ypperligt när man är hemma så mycket som vi är nu.

Ett år sedan..

2009-04-27T12:22:00.000+02:00

För ganska exakt ett år sedan var jag och Jörgen på en slottsweekend på Kronovalls slott med anledning av att jag fyllde 30. Nu har det gått ett helt år och minnen väcks till liv:-). Tänker tillbaka på hur helt underbart det var med den vackra miljön, den goda femrätters middagen, vinprovningen och att bara få ha det avkopplande, romantiskt och lyxigt.

I den här lilla jägmästarstugan är Jörgens mormor född och uppvuxen.

Trädgårdsyra

2009-04-26T16:01:00.000+02:00

Tänk att en blomma kan göra en så glad. Jag har köpt engelska pelargoner till köksfönstret och jag tycker dom är så helt fantastiskt fina. Varje gång jag går förbi i köket och tittar på blommorna så blir jag så glad:-)

Idag har vi kört järnet i trädgården hela dagen, naturligtvis påhejjade av katterna som tycker det är så roligt att ha sällskap ute i trädgården. Jobbigt värre var det, men det är värt allt slit när man ser hur fint det blir. Det här med trädgården är ett kapitel för sig. Av någon anledning tyckte vi det verkade så fint och charmigt med en stor trädgård när vi köpte vårat hus. Vad vi inte tänkte riktigt på var hur otroligt mycket jobb man måste lägga ner för att hålla trädgården i något sånär skapligt skick. Vi har en stor tomt på 1600 kvm, med häckar runt om som ska skötas. Sedan har vi på tok för många rabatter som ska rensas. Det här årets projekt blir därför att försöka dra ner på antalet rabatter och så gräs istället.

Luna är tack och lov feberfri idag och det känns så skönt. Hon har fortfarande en väldigt jobbig hosta och är rätt trött men det går åt rätt håll.

I morgon väntar ännu en läkarundersökning då hennes hjärta ska kontrolleras med ultraljud. Hon har en medfödd förträngning i en klaff. Eventuellt kommer det behöva åtgärdas genom att man går in med en ballong och vidgar klaffen, men vid senaste ultraljudet såg det rätt bra ut så läkaren trodde att det kanske inte skulle behövas.

I dag såg vi att Divas mage är ojämn, alltså att hon är tjockare på ena sidan. Så jag tippar på fem eller sju kattungar.

Vissa katter är verkligen heeelt omöjliga att ta kort på. Pamona är en sådan katt. Jag har jagat henne med kameran i flera veckor nu för att få till en skaplig bild, men hon känner av någon konstig anledning på sig så fort jag har kameran med mig. Hon kan ligga perfekt och jag kan gå förbi henne flera gånger utan att hon rör sig. När jag så sedan springer och hämtar kameran och tänker att nu jäklar kommer det bli ett perfekt kort, vad händer? Naturligtvis reser hon på sig och springer iväg så fort jag kommer i närheten med kameran. Eller så sluter hon ögonen och somnar precis när jag ska knäppa.

Ett kort fick jag i alla fall till här om dagen:-)

Det var allt för idag. Det är ju faktiskt riktigt kul det här med att blogga:-)

Dags att börja blogga

2009-04-25T15:07:00.000+02:00

Jaha, då ska man försöka sig på det här med att blogga då. Får väl se om tiden räcker till att skriva:-). Här kommer jag nog skriva lite allmänt om vad som händer i mitt liv, om mina små söta tjejer Liv och Luna och inte minst om katterna förstås.

Just nu har jag lite tid över att skriva då Luna ligger och sover så gott i sin vagn. Annars har jag fullt fokus på lilla Luna just nu då hon har blivit sjuk den lilla stackaren. I torsdags fick hon hög feber och svårt att andas så vi fick åka till akuten i Ystad med henne. Där blev hon sedan inlagd för observation. När så små barn får hög feber måste man tydligen vara väldigt observant då de kan bli riktigt dåliga väldigt fort. Eftersom Luna har ett hjärtfel så gäller det förstås att hålla lite extra koll också.
I fredags eftermiddag efter ett antal läkarundersökningar fick vi åka hem tack och lov. Hon är fortfarande dålig och har hög feber men inte värre än att vi kan ha henne hemma.
Det känns väldigt skönt för jag hatar sjukhus, när jag låg på bb ville jag bara hem så fort som möjligt.
I dag fick vi åka tillbaka för att ta nya blodprover men de såg ok ut så vi fick åka hem igen. Hoppas verkligen att hon blir frisk snart för man tycker sååå himla synd om henne.

På kattfronten händer det saker. Divas mage växer och växer. Runt den 24 maj väntar hon sin första kull och vår första ragdollkull. Det ska bli så spännande:-). Redan efter fjärde veckan var hon rejält tjock så man undrar ju hur många kattungar hon har i magen. Har aldrig varit med om en hona som blivit så tjock så fort... Pappa till kullen är Panther, han har lämnat en hel del fina kattungar så det verkar lovande.

Här är vi inte direkt bortskämda med kattungar, det var 1,5 år sedan vi hade kattungar sist. Hur väl vi än planerar så verkar det som att våra honor hela tiden har planerat annat. Under det senaste året har en av dem kastrerats efter att vi försökt få henne dräktig under flera år, bland annat med ett par resor över till Danmark. En annan hona har kastrerats då hon är sex år och inte skulle ha några fler kullar eftersom hon gick ner sig så mycket i kondition vid sin senaste kull.
Under hösten har vi kört 65 mil enkel resa till Norge med Diva och Pamona som skulle paras med två olika hanar. De stannade där i över en månad men ingen blev dräktig. Vi åkte och hämtade honorna och tog med oss hanen hit i tre veckor. Då ville ingen av honorna löpa. Ny tur för att lämna tillbaka hanen.
Sedan var det förstås höst och vinter och uppehåll i löpen. Men så nu när Diva satte igång att löpa igen så bar det iväg till Panther och glädjande nog tog det sig på första försöket.