Minisarna

Kattungarna 9 veckor

Har inte så mycket tid över till att uppdatera hemsidan så jag lägger ut 9 veckors korten här istället så länge.
Kattungarna kallas även för våfflorna numera. De börjar få sådan där våfflig päls i pannan och det är så himla sött:-)

Dextra

Diella

Domini

Delux

Dessa hårbollsspyor

Vi har en, 1, uno, one, ein, liiiiiiiiten matta i hela huset. Den var nytvättad. Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att katterna måste spy en stor hårboll på just denna matta?

Jag förstår det inte och det är alltid lika dant. Dem lyckas alltid pricka in det enda stället man inte vill ha någon spya på.

Märkligt.....:-)

Är helt övertygad om att en av katterna satt och hånlog åt mig i morse när jag kom ner, men jag avslöjar inte vem.

Gissningstävling

Var är kattungen? :-)

Liv har packat hela dockvagnen full med leksaker.

Kattunge är enligt Liv=
- leksak
- lilla vännen
- kompis
- sötis
- rivs ibland så stora tårar kommer och Hello Kitty plåster måste sättas på
- busiga
- ska ligga still där Liv vill
- går att pussa på

Första vaccination

I dag bar det iväg till veterinären för kattungarnas första vaccination. Det gick hur bra som helst och jag kan lova att det var en något komisk syn att titta in i transportboxen under bilfärden. Där låg mammakatt på rygg med 4 kattungar snuttandes. Kattungarna tyckte nog dem åkte 1:a klass med tillhörande förtäring:-).

Assisterade vid vaccinationen gjorde Liv. Liv höll en kattunge, Jörgen höll två kattungar och jag höll Luna med vänstra armen och en kattunge med den högra. Inte tillstymmelse till sprattel från någon av kattungarna. Jag måste faktiskt skryta lite, men de har faktiskt ett helt sagolikt temperament.

Dagen till ära hade vi beslutat oss för att pröva en ny veterinärklinik i en av grannbyarna. Trevligt bemötande och humana priser gör att vi känner oss nöjda med besöket. Förhoppningsvis kan vi etablera en bra veterinärkontakt där, för det behöver man ha.

Nu har jag anmält Diva till SW också. Sedan får vi se om hon ska ställas ut eller inte. Hon behöver massor av päls och om hon skulle löpa innan så ska hon paras. Hon hade ju livmoderinflammation efter förlossningen och ska därför paras på sitt första löp, så det får gå före att ställas ut.
I vilket fall som helst så kommer jag åka med eller utan katt. Har lyckats locka med mig Diellas nya ägare och det ska bli så roligt att komma iväg på SW. Det var 4 år sedan jag var iväg så det är på tiden. Har även anmält mig till banketten som verkar riktigt rolig. Jörgen och barnen får stanna hemma så får jag chansen att komma ut och lufta mig lite:-).

Innan dess blir det Borås där vi har anmält kull och förhoppningsvis kan någon av kattungarna kvala och komma med till SW. Vi har faktiskt aldrig ställt ut kull så det ska bli roligt.

Det verkar som det går någon sorts livmoderinflammationsepidemi just nu, även fast det förstås inte är smittsamt. Hör överalltifrån om uppfödare som drabbas av livmoderinflammation på sina honor. På hund är det tydligen en fjärdedel av alla tikar som drabbas så kanske att det rör sig om samma siffror på katt?
Själva har vi haft två honor som har fått livmoderinflammation under loppet av 7 veckor, även fast vi inte ger dem P-piller och de inte har gått och löpt en massa. Först Diva och sedan nu Pamona. Känns rätt tungt men båda verkar tack och lov ha fått en lindrig variant så ett par dagar på antibiotika och de har mått mycket bättre.

Diva- en solskenshistoria

Dagens blogginlägg är tillägnat Diva för att hon är en "once in a lifetime" katt, en vacker och gudomligt snäll och trevlig katt.

Det är sådan glädje att få se henne som mamma. Hon tar hand om sina bebisar helt exemplariskt och går inte många meter ifrån dem. Hon pratar och lockar på dem hela tiden:-). Hon är bara menad att få bli mamma och att hon till sist skulle få bli det är något vi är så glada för. Diva har gett oss de allra finaste stunderna och minnena vi har från hela vår tid som uppfödare men hon har även gett oss den allra jobbigaste och knäckande upplevelsen.

När Diva var 6 månader gick vi ut med följande text på vår hemsida:

- "Det är med stor sorg vi vill säga några ord om vår älskade Diva.
Som det ser ut just nu kommer Diva inte att ställas ut något mera och hon kommer inte heller att användas i avel. Diva har utvecklat någon form av krampanfall vid ett par tillfällen. Om det är epilepsi eller inte vet vi inte idag, inte heller veterinärerna kan med säkerhet säga vad krampanfallen beror på. Krampanfall kan orsakas av en mängd olika saker t.ex. missbildning i hjärnan, förlossningsskada, ett hårt slag i huvudet, tumör, förgiftning, virus, infektioner, rubbning i ämnesomsättningen mm. Diva är noga undersökt och testad av veterinär men blodprov och röntgen har inte visat något, och de har inte kunnat hitta någon orsak till hennes anfall. Helt klart är dock att Diva inte kan utsättas för den stress det innebär att ställas ut och ha kattungar. Hur framtiden kommer att se ut för Diva vet vi inte, men det känns bättre att ställa in sig på att utställnings- och avelskarriären är över för Divas del. Sedan hoppas vi förstås att Diva ska kunna leva ett fullgott liv här hemma i lugn och ro. Vi vill vara väldigt tydliga med att detta med största sannolikhet inte är något ärftligt, utan troligtvis en förvärvad problematik. Efter noggranna kontroller bak i stamtavlan har vi kunnat konstatera att några krampanfall inte har förekommit hos någon av Divas släktingar. Det här kommer att ta tid att smälta men vi kommer att ta nya tag så småningom. Drömmen om att det ska födas ragdollkattungar här hemma har vi inte gett upp.
Vi är fortfarande lika glada över att Diva blev vår. Hon förgyller verkligen våra liv."

Det finns alltså en anledning till att Diva har hunnit bli tre år innan hon har sin första kull och det finns en anledning till att hon inte ställdes ut på två år. För att kunna ta ställning till ifall Diva skulle användas i avel eller inte var det just tid som behövdes. Det har nu gått 2,5 år sedan Diva hade något krampanfall. Inte ett enda krampanfall har hon haft sedan hon var 6 månader. Hon har efterhand utsatts för stress- veterinärbesök, långa resor, utställningar.

Detta innebär att hon är friskförklarad, både av veterinärer och av oss!

Med största sannolikhet berodde krampanfallen på en rabiesvaccinering som utfördes kort tid innan första krampanfallet. Krampanfall efter rabiesvaccinering är tydligen inte helt ovanliga har vi fått reda på för en tid sedan. Om så är fallet vet vi förstås säkert inte, man kan bara spekulera.

Vi har hela tiden varit öppna kring detta och vi skulle aldrig aldrig någonsin utsätta Diva för påfrestningen att vara dräktig och ha kattungar om hon inte inte vore fullt frisk, eller att använda en sjuk katt i avel.

Som uppfödare kommer det perioder som är riktigt tunga och då man känner att man bara vill ge upp. När man var som mest knäckt vågade man inte drömma om det faktum att vi nu har glädjen att få njuta av Divas och vår allra första ragdollkull och det känns helt underbart:-).

SEMESTER

Liv läser för kattungarna

Liv myser med Dextra

Nu var det ett tag sedan igen. Det är fortfarande fullt upp:-).

Semestern är äntligen här. I fem härliga veckor ska vi njuta av vår familj, hjälpas åt med barnen, få lite gjort här hemma, dricka massa vin, grilla, äta glass, bada, åka på lite utflykter, gosa med katter och kattungar, njuta av livet.

Jörgen har börjat döma igen efter sex månaders uppehåll. Först var det Kalmar för två helger sedan och sedan Tromsö förra helgen. En lång resa som innebar att han var borta från fredag morgon till måndag kväll. Jag vet inte om jag är en klenis men jag tycker det blir fruktansvärt jobbigt när han är borta och jag ska ta hand om 2 barn, 6 katter, 4 kattungar och hemmet helt själv i flera dagar.

Mina tankar går till alla ensamstående föräldrar eller de som har sin man jobbandes på annan ort i veckorna, fattar inte hur dom orkar? Men måste man så måste man.

Vi måste ta oss en allvarlig funderare kring det här med Jörgens dömande. Varken han eller jag tycker det är så roligt när han är borta. Jörgen känner att han vill vara hemma med sin familj och jag vill mer än gärna ha honom hemma på helgerna. När vi bara hade Liv följde jag ju med väldigt mycket när han skulle döma, men nu med två barn blir det lite andra förutsättningar.

Kanske att man någonstans måste inse att var sak har sin tid och just nu har vi två små flickor som kräver sitt. Tiden går så fort och om ett par år kommer förutsättningarna vara helt annorlunda och jag är övertygad om att Jörgen återigen är fit for fight när det gäller dömandet.

Jag har funderat en del på det här med dömandet kontra familjeliv. Att vara domare och döma gör man förstås för att det är ett intresse och för att det ger en något. Men det är även väldigt krävande.

Tänk som för Jörgen som jobbar heltid med ett tungt jobb som psykolog. Sedan åker han direkt efter jobbet på fredagen, jobbar uppemot 10 timmar per dag på utställningen både lördag och söndag där det gäller att vara på hugget, hela tiden fatta beslut, prata oavbrutet, försöka göra sitt bästa både för katterna och utställarna. Hem på söndagen och komma hem kanske vid 21-22 tiden. Lägga sig och sedan vara redo på måndag morgon för en ny lång arbetsvecka. Om man sedan lägger till ett par små barn så behöver man ju inte vara något geni för att räkna ut att tid för återhämtning inte existerar. Jag beundrar honom för att han orkat detta i 12 år med som mest 28 helger per år och ett snitt på 20.

Något det alltid finns tid över för i alla fall är att gosa med kattungarna. Man kan ju inte låta bli dem. 7 veckor har de hunnit bli och vi är så nöjda med dem. Inte minst med temperamentet som är gudomligt.

Som Liv kånkar omkring på dem, och de bara gillar läget.