SEMESTER

Liv läser för kattungarna

Liv myser med Dextra

Nu var det ett tag sedan igen. Det är fortfarande fullt upp:-).

Semestern är äntligen här. I fem härliga veckor ska vi njuta av vår familj, hjälpas åt med barnen, få lite gjort här hemma, dricka massa vin, grilla, äta glass, bada, åka på lite utflykter, gosa med katter och kattungar, njuta av livet.

Jörgen har börjat döma igen efter sex månaders uppehåll. Först var det Kalmar för två helger sedan och sedan Tromsö förra helgen. En lång resa som innebar att han var borta från fredag morgon till måndag kväll. Jag vet inte om jag är en klenis men jag tycker det blir fruktansvärt jobbigt när han är borta och jag ska ta hand om 2 barn, 6 katter, 4 kattungar och hemmet helt själv i flera dagar.

Mina tankar går till alla ensamstående föräldrar eller de som har sin man jobbandes på annan ort i veckorna, fattar inte hur dom orkar? Men måste man så måste man.

Vi måste ta oss en allvarlig funderare kring det här med Jörgens dömande. Varken han eller jag tycker det är så roligt när han är borta. Jörgen känner att han vill vara hemma med sin familj och jag vill mer än gärna ha honom hemma på helgerna. När vi bara hade Liv följde jag ju med väldigt mycket när han skulle döma, men nu med två barn blir det lite andra förutsättningar.

Kanske att man någonstans måste inse att var sak har sin tid och just nu har vi två små flickor som kräver sitt. Tiden går så fort och om ett par år kommer förutsättningarna vara helt annorlunda och jag är övertygad om att Jörgen återigen är fit for fight när det gäller dömandet.

Jag har funderat en del på det här med dömandet kontra familjeliv. Att vara domare och döma gör man förstås för att det är ett intresse och för att det ger en något. Men det är även väldigt krävande.

Tänk som för Jörgen som jobbar heltid med ett tungt jobb som psykolog. Sedan åker han direkt efter jobbet på fredagen, jobbar uppemot 10 timmar per dag på utställningen både lördag och söndag där det gäller att vara på hugget, hela tiden fatta beslut, prata oavbrutet, försöka göra sitt bästa både för katterna och utställarna. Hem på söndagen och komma hem kanske vid 21-22 tiden. Lägga sig och sedan vara redo på måndag morgon för en ny lång arbetsvecka. Om man sedan lägger till ett par små barn så behöver man ju inte vara något geni för att räkna ut att tid för återhämtning inte existerar. Jag beundrar honom för att han orkat detta i 12 år med som mest 28 helger per år och ett snitt på 20.

Något det alltid finns tid över för i alla fall är att gosa med kattungarna. Man kan ju inte låta bli dem. 7 veckor har de hunnit bli och vi är så nöjda med dem. Inte minst med temperamentet som är gudomligt.

Som Liv kånkar omkring på dem, och de bara gillar läget.