Hoppas på tur

Vad har hänt sedan sist? Förra helgen var jag på SRC's seminarie och uppfödarträff i Göteborg. Supertrevligt som vanligt att träffa sina vänner och bara prata katt en hel helg.

Vad är det jag hoppas ha tur med då? Jo våra honor har äntligen efter låååång väntan kommit igång och löpa. Det började med att Carrie satte igång och det med besked, typiskt tänkte jag att hon är den som löper eftersom hon inte har någon parning planerad. Löpande honor tycker jag är urjobbigt:-). Skrik skrik och detta kissande. Carrie skrek till och med så mycket så att Luna har lärt sig att säga -"Mjau". Hon kan inte många andra ord men mjaua och säga katt kan hon:-).
Men inget ont som inte har något gott med sig, Carrie drog nämligen igång Diva som fick åka till vackra Belino. Han har verkligen utvecklats kanonbra, brett och fint huvud, STOR är han och så trevlig. Belino var kärlek vid första ögonkastet när både jag och Jörgen såg honom som liten kattunge på hans första utställning. Att vi därför fått chansen att komma med Diva till honom känns jättekul. När vi väljer hane går vi naturligtvis väldigt mycket på kvaliteter och hur vi tror hanen kommer matcha våra honor MEN vi går även mycket på hjärta. Det vill säga att vi har fastnat för hanen även på ett känslomässigt plan.
Vi får se om det blir något då Diva tyvärr är ganska svårparad och lägger sig.

Även Pammi har kommit igång att löpa. Igår när vi hade tänkt åka med henne blev det tyvärr värsta snöstormen så det gick inte att bege sig ut med bilen. Usch så sur jag blev. Men tack och lov var vädret bättre idag och jag klev upp 05.30 i morse och åkte iväg med henne så att jag kunde vara tillbaka med bilen till kl 8 då Jörgen behövde den för att åka till jobbet.
Får väl se om hon har hunnit komma ur löp eller hur det går för henne hos Morris. Även han en hane med riktigt bra kvaliteter och trevligt temperament. Pammi är 2,5 år nu så det är hög tid för henne att få sin första kull.

Nu blir det ju ALDRIG som man har planerat, men det hade varit riktigt bra om Diva blev dräktig och Pammi fick sin kull en vecka efteråt. Jag tycker alltid det är lite nervöst första gången en hona ska ha kattungar, innan man vet att hon har bra modersinstinkter och bra med mat. Diva vet vi ju att hon är en exemplarisk mamma som säkert skulle kunna rycka in och hjälpa till med Pammis bebisar om något skulle gå fel och tvärtom också förstås.

Har haft en del funderingar nästan existentiella skulle man väl kunna kalla det kring uppfödningen senaste veckan. Tycker ofta det kan vara så när man åker iväg på seminarie/uppfödarträffar, det drar igång så mycket tankar hos en.
På både gott och ont har jag så mycket känslomässigt engagemang, hjärta, tankekraft och funderingar inblandad i uppfödningen. Jag blir nervös, orolig, glad, stressad, kritisk, lycklig osv i en enda salig blandning. Många gånger kan jag tycka att detta blir väldigt jobbigt och önska att jag bara kunde "ta" en kull som många verkar kunna göra, utan att lägga ner så mycket känslomässigt och utan att vara så noga och petig med allt. Många gånger har jag tänkt -"Men Lotta, det här är faktiskt ett intresse och det ska vara roligt och lättsamt". Inte kännas betungande. Men jag tar uppfödningen på största allvar och är väldigt ansvarstagande. Faktiskt så hade jag bestämt mig innan jag träffade Jörgen att jag inte skulle bli uppfödare, just därför att jag tyckte det innebar sådant stort ansvar, ansvar mot rasen, mina katter och mot kattungeköpare. Jag funderade mycket på vad jag kunde tillföra. Men med Jörgen fick jag ju uppfödningen "på köpet" och med Jörgens stöd och långa erfarenhet kändes det helt rätt att bli uppfödare. Och jag ångrar mig absolut inte, att vara uppfödare ger mig faktiskt så himla mycket. Det är kort och gott så spännande, utvecklande och givande att jag trots i perioder tycker det blir jobbigt, nog har tänkt mig vara kattuppfödare resten av mitt liv.
Jag måste helt enkelt bara tänka på att vissa saker kan jag inte påverka då mitt intresse består av levande varelser. De blir sjuka, dör, honor blir inte dräktiga, planer går i stöpet, förlossningar kan bli komplicerade, kattungar dör/blir sjuka, kattungar behöver stödmatas, du hittar inte någon hane att para med, honorna löper inte osv.

Då och då brukar jag faktiskt fundera ordenligt på om jag vill fortsätta vara uppfödare eller inte. Inte helt sällan efter att något väldigt jobbigt eller chockerande hänt. Väga för och nackdelar, positivt och negativt mot varandra. Det är faktiskt något jag tycker alla borde göra lite då och då. Det är aldrig fel att reflektera och bli påmind om varför man faktiskt håller på med det man gör. Fast det gäller ju förstås egentligen allt i livet:-).

Att livet som kattuppfödare skulle vara glamouröst och bara puttinuttigt och gulligt med kattungar kan man ju bara glömma. Folk skulle bara veta hur mycket tid, pengar och känslomässigt engagemang man lägger ner.

Födelsedagskalas

I dag har vi födelsedagskalas här hos oss. EP/IC S*Micehunter's Flip Flap fyller 10 år idag. En stor och för mig känslosam dag. Jag älskar Flip enormt och har honom att tacka för så mycket. Det är tack vare Flip som jag började med kattsporten.

En sådan här dag minns man gärna tillbaka och jag tänker på första gången jag träffade Flip. Från det att jag klev innanför dörren hos Anette hade jag bara ögon för Flip. Han var den som var mest framåt och höll sig framme, sådär som kattungar gör när dem "väljer" sin nya familj. När jag varit där ett tag somnade Flip till och med i min famn:-). Jag åkte hem och läste på allt jag kunde om Norsk Skogkatt och en helt ny underbar värld öppnade sig. Ett nytt STORT intresse föddes.

Jag kommer ihåg när jag hämtade honom och hur han fann sig till rätta hemma, hur han somnade i min famn på kvällen.

Jag minns min första utställning med Flip. Oj oj så spännande det var. Jag fattade ingenting men han blev Nominerad och fick röster i panelen och jag var så stolt och glad. Ganska fort insåg jag att detta var riktigt skoj och det tog inte lång tid innan jag hade anmält till nästa utställning.

Flip och jag hade våra duster på utställning och vi har inte alltid varit sams. Flip har alltid varit en bestämd herre och att ställas ut som fertil hane hade han sina åsikter om. Han har aldrig tyckt om att bli kammad. Han hade sina åsikter när Una flyttade hem till mig. Han tyckte inte om kattungar i början.

MEN han har med åren blivit världens bästa och snällaste farbror som älskar allt och alla, hans bestämda åsikter har tonats ner och numera har han bara åsikter när han ska bli kammad:-).

Jag har Flip att tacka för att jag lärt känna en mix av så många trevliga härliga människor.

Jag har Flip att tacka för att jag träffat min stora kärlek. Utan Flip hade jag aldrig träffat Jörgen:-).

Jag är tacksam mot Anette för att jag fick köpa Flip och för att jag därmed lärde känna Anette, en människa med ett stort hjärta som alltid ställer upp.

Mot ett nytt spännande år

Då var 2009 till ända och jag ser fram emot ett nytt år:-).


2009 har varit ett relativt ganska lugnt kattår för oss om man jämför med tidigare år. I början av året var vi tvungen att ta ett aktivt val att dra ner lite på kattengagemangen, för att hinna och orka med. Det innebar inga idéella arbeten i klubbar, inte så många kattutställningar och Jörgen har dragit ner en hel del på dömandet. Det var ett beslut som har gjort vår familj väldigt gott och som visade sig vara ett väldigt klokt beslut. Livet har kretsat mycket kring vår familj och våra barn det här året. I februari föddes ju vår andra dotter Luna och hon föddes med ett hjärtfel, så första året har inneburit en hel del oro och läkarbesök. Nu när året gått till ända har vi tack och lov fått positiva besked angående Lunas hjärta och hennes hjärtfel har mirakulöst nog rättat till sig alldeles av sig självt, och hon behöver inte opereras.

Under årets första halvår hade vi min mamma boendes här hos oss vilket innebar mycket hjälp och trevligt sällskap. En intressant erfarenhet som gick över all förväntan. Det var riktigt coolt av min mamma som annars bor i Östersund att fixa jobb här nere i Skurup och komma ner och bo hos oss ett halvår. Annars kör vi "hela racet" med barn och katter helt själva, ingen barnvakt och ytterst sällan kattvakt har vi. Tyvärr bor vi 120 mil från min familj med potentiella "hjälpare" och Jörgens pappa som bor i närheten är för gammal för att orka vara barnvakt. Det var därför oerhört skönt att ha min mamma här.


I mars åkte vi med Diva till den Internationella ragdollutställningen i Nyköping. Det var en fantastiskt rolig utställning och Diva blev Best of the Best, en otroligt häftig upplevelse:-).


Efter utställningen åkte Diva iväg på date till Panther som är känd för sin parningsskicklighet. Naturligtvis lyckades han även med Diva som kom hem och visade sig vara dräktig.

23 maj föddes Divas första kull, och vår första ragdollkull, fyra stycken små godingar. Lite turbulent var det allt när Diva bjöd på två förlossningar. Först ett långt förvärksarbete följt av ett långt krystarbete av en dödfödd kattunge, sedan avstannade allt och Diva betedde sig som att inget hade hänt. Sedan ett dygn senare satte hon igång med en ny förlossning av fyra kattungar. Efter förlossningen fick Diva hög feber och lite onormalt mycket flytningar. Hon hade fått livmoderinflammation visade sig. Iväg till veterinären för att få antibiotika. Vi upptäckte livmoderinflammationen tack och lov i ett tidigt skede så det gick bra att medicinera henne.

Diva visade sig vara en enastående mamma med mycket mjölk och tog hand om sina kattungar exemplariskt Kattungarna var så goa och mysiga med fantastiska temperament och hittade alla fina hem.

Diella och Domini har ställts ut en hel del under hösten med fina resultat:-). Tre av kattungarna Diella, Domini och Delux ställdes alla ut på Scandinavian Winner Show vilket var superkul.


Året avslutades med att Diva ställdes ut i Göteborg på Ädelkatten och blev BIS med alla domarrösterna.


Planerna för 2010 är att både Diva och Pamona ska paras. En och annan utställning ska förhoppningsvis hinnas med.


Många frågar oss om vi helt har gått över till ragdoll och slutat med norsk skogkatt, svaret är nej. Tanken är att fortsätta med skogis. Planen är att så småningom köpa in en ny skogishona, en svartsköldpadda med mycket vitt drömmer vi om:-). Men eftersom vi har tänkt att hålla kattbeståndet lågt nu när vi har små barn så får vi se när det blir. Den som väntar på något gott....:-). Har man två raser kan det falla sig naturligt att det i viss perioder blir mer av den ena rasen och i vissa perioder mer av den andra.
Några planer för Carrie vår skogishona har vi i dagsläget inte, men vi får se vad som händer under året.

Ser framemot 2010 som jag hoppas ska bjuda på många glada upplevelser tillsammans med katterna.

Kattungeturne

Vi har varit och besökt tre av fyra kattungar från senaste kullen. Det är oerhört viktigt tycker jag att följa upp avelsarbetet och se hur kattungarna utvecklats i lite olika åldrar.
Bjuder på några bilder på Dextra, Delux och Domini. Dem är nu lite mer än 7 månader.

Dextra

Delux

Domini